Aspelicious

När jag träffade en läkare på min (då) nya Vårdcentral så konstaterade han genast att: "Nej, nu är det färdigutrett!!! Du behöver lugn och ro." Detta var för snart tre år sen, och han hade just läst igenom alla mina journaler. Jag hade då varit sjukskriven (för bl a Depression och Fibromyalgi) i två år redan. Han hjälpte mig med ansökan om stadigvarande sjukersättning. (Den fick jag avslag på, liksom även på nästa ansökan jag gjorde förra året.)
Jag hade då haft en lång period med feber, hög sänka och en del andra konstiga värden. Utredning på bland annat Reumatologen, Endokrin och Infektion. Jag höll verkligen med om att det var nog. 
Redan några månader efter att min sjukskrivning påbörjats, skickade FK iväg mig på en Försäkringsmedicinsk utredning. Den gav varken dem eller mig nåt nytt. Fortsatte att vara sjukskriven (nya läkare hela tiden), och tidigt 2017 blev jag skickad på en ny "Försäkringsmedicinsk utredning" av FK. Förutom att jag blivit sämre så framkom tydliga misstankar om Ad(h)d. Min läkare på Vårdcentralen skickade en remiss till Habiliteringen för en NP-utredning. Då det alltså kunde finnas mer utredningspotential så beslutade FK att jag var tvungen att börja söka jobb. På 100% - annars skulle jag inte få behålla min SGI. Så inskrivning på Arbetsförmedlingen och började stämpla. Hade dock inga direkta krav på mig eftersom jag var i dålig form.

Kom på ett Bedömningssamtal på Habiliteringen i slutet på maj 2017, och ställdes kort därefter i kö för utredning. NP-utredningen gjordes i september och mynnade ut i diagnoserna Autism 1 (Asperger) och ADD. Nu fick jag fler "koder" hos Arbetsförmedlingen. Ett av problemen är att jag inte arbetsprövat ordentligt, alltså tycker ju bl a Försäkringskassan att man inte försökt ordentligt. Därför kom min handläggare och arbetsterapeuten på AF på att de skulle skicka mig på en "Utredningsplats" för att se min eventuella potential (och nu är det Aktivitesersättning som gäller). Platsen är på en verksamhet som är utformad som en fingerad arbetsplats. Dock med mycket simpla arbetsuppgifter såsom att t ex plocka ihop skruvar och muttrar i små blixtlåspåsar efter påhittade ordrar (sen får man hälla ut och sortera allt igen). Eller att stå och stryka ett par kassar kläder. Eller att sitta vid en dator och skriva av en helt random text i nån tidning. 

 

Jag är där mellan 9.30-12 måndag, onsdag och fredag. Min man sa till mig inför min första dag: "Försök att vara dålig på det du gör!" vilket går fetbort i min värld. Inte för att det skulle vara oetiskt eller så, utan för att jag bara inte medvetet kan "maska" eller avsiktligt göra fel. Mitt dilemma här är ju att vad handledaren än ber mig utföra, så gör jag det omedelbart och utan problem. Så gott jag kan har jag försökt förklara detta för hen - att jag är duktig på att hyperfokusera under ett tag, och att jag inte har förmågan att känna efter ifall jag borde ta pauser eller stoppa mig för att jag har ont eller så. Jag vill bara få skiten gjord, snabbt ska det gå, och om det blir slarvfel så blir det. Tyvärr kommer "kvittot" på det jag gjort efteråt. Som t ex att jag håller på att somna i bilen de tre milen jag har att köra hem igen, eller att jag knappt kan resa mig upp efter att ha satt mig i soffan efter hemkomst. Tur att jag har en dag emellan då jag bara kan "krascha"... Sex veckor ska detta fortgå. Idag frågade handledaren om jag trodde att det skulle funka hela tiden ut för mig. "Jag har ingen aning" sa jag sanningsenligt. Jag går dit för att jag måste, inte för att jag vill.