Aspelicious

Jag har alltid varit skitdålig på att odla intressen. Klart man har samlat på kapsyler, frimärken, bokmärken osv som barn. Jag gillade också att rita, i ålder nånstans mellan barn och ungdom. Tjejer, det var det jag ritade, med fokus på frisyrer och kläder. Mycket tjejer blev det. Det vill säga ända tills mina bröder tråkade mig för det, då tog det tvärstopp.

 

En sommar satt jag och täljde smörknivar, från morgon till kväll i flera veckor. Sen slutade jag tvärt och har knappt ens tagit i en morakniv sen dess. 

 

Under de första typ 10 åren med min man, "tjatade" han ofta på att jag skulle skaffa mig nåt intresse, gå nån kurs eller nåt. Han tyckte jag borde ha något eget, nånting roligt, som gjorde att jag kom hemifrån lite. Men jag kunde aldrig komma på nåt som var intressant nog för att sätta mig i bilen och åka till stan.

Numera stickar jag, lite allt möjligt, och ibland repar jag upp mer än jag stickar för jag tycker det blir fel. Det är mycket sällan jag kan följa mönster tyvärr. Garn har jag GALET mycket, så pass så man nog kan kalla mig "horder" av garn. Skulle behöva leva i sisådär en trehundra år om jag skulle sticka upp alltihop. Om det ens skulle räcka för har annat som upptar en stor del av mina dagar, nämligen att googla och söka information.

Inte alltid för egen del, utan många gånger för andras skull. Jag kan t ex scrolla lite inne på "Online Stickcafé" på Facebook, och någon undrar: "Är det någon som vet var jag kan hitta mönstret till den här koftan/tröjan/sockan?". Då startar detektiven i mig, måste leta upp och ge dem svaret! Så jag googlar, följer spår och söker. I nåt annat forum frågar nån om man kan få tag i den typen av ficklampa som lyser vitt framåt och rött bakåt, ja då googlar jag på det. Sjukdomar googlar jag också mycket på. Det här kan uppta mååååånga timmar av min dag. Gissar att det är ganska "aspigt", för vilken normal människa sitter och googlar på (många gånger för en själv ointressanta grejor) i timvis?! Så detta kan man nog kalla specialintresse.

 

Annars tänker jag att människor, beteenden, störningar, psykologi har varit nåt jag intresserat mig för under stora delar av mitt liv, det vill säga ända till min hjärna brann och jag gick in i väggen.