Aspelicious

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är till stor del ärftliga, och jag är inget undantag.

Eftersom jag och mina två bröder är födda under sextiotalet så fanns inte s.k. Bokstavsbarn alls. Jo, barnen fanns såklart men diagnosbeskrivningarna och dess namn gjorde intåg mycket senare.

 

Min lillebror var en klassisk ADHD:are när man ser på det nu. Han halkade snett tidigt i livet och missbrukade/självmedicinerade med bl a amfetamin, och dog nyss fyllda tjugofyra av en akut B-hepatit via en skitig spruta. Han var den som stod mig närmast och jag sörjde honom djupt. Sörjde redan många år innan han dog, sörjde den bror som en gång i tiden var ett oskyldigt barn. Min älskade bror.

 

Min storebror ser nu som vuxen att han också med all säkerhet haft/har ADHD. Han har fem barn, varav fyra är diagnosticerade med olika NP-diagnoser. En av dem har det från båda föräldrarna, så han har fått lite extra. 

 

Min mamma hade med största sannolikhet också något inom NP-området. Hon hade även vissa psykiska pålagor har man förstått ni i efterhand. Hon fick en stroke till följd av långvarigt alkoholmissbruk (och bitvis lite annat)när hon var i femtioårsåldern. Hon levde dock på olika vårdhem tills hon dog i sviterna av en lunginflammation. Hon hade då fått flera hjärnblödningar under de senaste åren, samt alkoholdemens.

 

Min pappa är/var också en typiskt ADHD, som under de sena ungdomsåren hamnade både på "dårhus", inom ungdomsvård och i fängelse. Men han "rättade till sig" så småningom. Jag kan se en del autistiska drag i honom också, han lever än och jag bryr mig mycket om honom. Bor ju tyvärr långt ifrån, så vi träffas alldeles för sällan.

Flera kusiner (och deras barn) både på mammas pappas sida har också liknande problem. En del tänker jag har AD(H)D och de andra har ADHD. Ett par av dem har båda haft ett väldigt brokigt liv med missbruk av både det ena och det andra. 

 

Så visst har man att brås på, liksom min tonårige son har att brås på - han har också ADHD (kombinerad form).